Att få ont i hälsenan eller att få hälseneinflammation är en vanlig idrottsskada, särskilt i samband med aktiviteter som innehåller mycket löpning och hopp. Inte minst är hälseneinflammation vanliga bland långdistanslöpare. Forskningsstudier har visat att mellan 30-50% av alla löpare som springer 60-70 kilometer i veckan drabbas av hälseneinflammation. Risken är som störst i åldersgruppen 40-50 år. Alla kan drabbas av hälseneinflammation även om det är mer förekommande hos löpare. Det är vanligt förekommande vid ökad promenad distans/steg distans i felaktiga skor.
Vad är hälseneinflammation?
Att det kallas för hälseneinflammation är egentligen felaktigt, det rätta namnet är hälsenetendinos (achillestendinos) eller hälsenetendinopati (Achillestendinopati).
Det som har hänt i senan när den har överbelastas, det har skett mikrobristningar vilket leder till att senan förtjockas och på sikt kan det även växa in blodkärl med nervändar i senan (neurovaskularisering).
Hälseneinflammation symtom och tecken:
Hälseneinflammation eller smärta i hälsenan kan ha olika symtom beroende på hur länge du har haft besvär. Nedan kan du läsa om de olika faserna och symtomen. Symtomen utvecklas gradvis vid överbelastning av senan. Smärtan kan vara lokaliserad i olika delar av senan men även i infästningen på hälbenet. Har du har ett “pop” ljud och att det hugger till under aktivitet är det troligtvis en bristning i hälsenan. Du bör söka vård direkt för att få en bedömning på hur stor bristningen är eller om senan har gått av helt.
Olika faser av hälseneinflammation/tendinos:
Fas 1: Smärta i början av aktivitet, smärtan går över när idrottaren är uppvärmd. Ibland kan det förekomma viss ömhet ett par timmar efter träning.
Fas 2: Smärta i början och efter aktivitet, smärtan går över när man är uppvärmd. Vanligtvis är smärtan värst dagen efter träning.
Fas 3: Smärta under aktivitet, som är prestationsnedsättande eller leder till att träningen avbryts. Det kan även göra ont i hälsenan när du går.
Fas 4: Kroniska smärtor som kvarstår i vila. Morgonstelhet och smärta är ett vanligt tecken.
När senan är i fas 1-2 kallas det för den reaktiva fasen, senan svullnar och förändras i sin cellstruktur pga överbelastning. Det finns ingen inflammation i senan som man tidigare har trott. Vanligtvis kan du känna och se en svullnad över hälsenan på ca 1-2 cm. Denna fas varar i ca 4-6 veckor. Under denna fas har hälsenan en god förmåga att läka sig själv, framför allt hos yngre individer.
Vecka 1-4 från debut:
- Minska belastningen, vila från smärtande aktivitet.
- Excentrisk träning förvärrar senan, inga excentriska tåhävningar!
- Undvik belastning som lagrar energi i senan, exempelvis löpning och hopp.
När senan går över till fas 2-3 vilket vanligtvis sker efter ca 4-6 veckor bildas en förtjockning av senan. Det bildas ärrvävnad i senan och blodkärl börjar att växa i hälsenan, i blodkärlen finns nervändar som orsakar smärta i hälsenan. Detta kallas för tendinos.
Fas 4 kallas för den degenerativa fasen, ibland även för kronisk hälseneinflammation.
I denna fas har hälsenan kärlinväxt och det kan även förekomma förkalkning i senvävnaden. Har det gått över till denna fas är vanligtvis rehabiliteringsprocessen lång. Den kan röra sig om 3 månader upp till ett år.
Orsaker till ont i hälsenan och hälseneinflammation:
Hälseneinflammation eller tendinos orsakas av överbelastning av senan. Besvären uppstår pga repetitiv stress mot hälsenan. Detta sker när vi pressar kroppen med träning för fort eller för intensivt. Ökad träningsmängd på kort tid är en vanligt förekommande orsak.
-
- Ökad träningsmängd på kort tid.
- Pronation (foten sviktar inåt vid fotisättning).
- Felaktig utrustning, gamla löparskor eller löparskor med felaktigt stöd. Trånga skor som trycker på hälsenan.
- Stelhet i vadmuskulaturen.
- Högt BMI.
Träning på hårt underlag.
Hälseneinflammation eller tendinos behandling:
Behandling fas 1:
I denna fas behandlas hälseneinflammation/tendinos med behandlingsmetoder som är smärtlindrande och som får senan av minska i svullnad. Exempelvis massage, diatermisk strömbehandling och laserbehandling är effektivt. Det är även viktig med att vila från aktiviteter som belastar senan, så som löpning och hopp. Rehabiliteringsövningar påbörjas även och det är viktigt att göra rätt typ av övningar. Excentriska tåhävningar kan i denna fas förvärra besvären. Här rekommenderas statiska eller koncentriska tåhävningar.
Behandling fas 2-4:
I dessa faser har tendinos börjat att bildas i hälsenan och behandlingen skiljer sig mot fas 1. Här vill vi hjälpa kroppen att börja om med läkningsprocessen och den bästa behandlingen är en kombination av stötvåg och rehabiliteringsövningar. I denna fas kombineras excentriska tåhävningar och koncentriska med stötvågsbehandling för bästa effekt.
Kortisoninjektioner:
Kortisoninjektioner i hälsenan används ej längre som behandlingsmetod för hälseneinflammation. Det är kontraindicerad då det ökar risken för att hälsenan ska gå av.
Operation:
I enstaka fall kan operation bli aktuellt. Detta om effekten av sjukgymnastik och övrig behandling inte har varit tillräcklig. Ärrvävnad och förtjockning av senan opereras bort och efter följer en period av rehabiliteringsträning. Operation rekommenderas vanligtvis inte förens det har gått ca ett år från debutsymtom. Har patient har besvär längre tid men inte gjort övningar är det inte aktuellt med operation utan patient ska prova sjukgymnastik i första hand.
Undersökning:
Diagnosen ställs genom undersökning av hälsenan. Diagnosen ställs kliniskt med hjälp av att höra patientens symtom och lokalisation av smärtan. Tester och palpation kan sedan bekräfta diagnosen. Ultraljud används ibland för att se om det finns kärlinväxt eller kalkbildning i hälsenan men vanligtvis behövs det ej för att ställa diagnos.
Övningar och rehabilitering för hälseneinflammation eller hälsenetendinos:
Det finns olika metoder för hur hälsenetendinos bäst ska behandlas med övningar. Är patienten i fas 2-4 används vanligtvis en kombination av koncentriska och excentriska tåhävningar. Det finns en metod där övningarna utförs varje dag en en annan där utförs 3 gånger i veckan med gradvis ökad belastning. Utöver tåhävningar är det viktigt att titta på det funktionella rörelsemönstret, behövs fotleden stärkas upp, hur ser bålstabiliteten ut? Är patienten en löpare utförs löpanalys för att se hur löptekniken ser och om skorna är optimala. Vilka övningar som är bäst är individuellt, kontakta oss för rådgivning för att få rätt hjälp.
