En benhinneinflammation kan uppstå om det är så att du har överbelastat senorna och musklerna i underbenet. Då kan du få ont på insidan av ditt skenben och det kan du få om du råkar träna mer än vanligt, springer eller går mer än vad du annars brukar göra. Nu är en benhinneinflammation inte farligt, eftersom det inte handlar om någon inflammation i medicinsk terminologi. Däremot kan det göra ont och du kan ha överbelastat musklerna och senorna i ditt underben. Det gör ont och du kan behöva vila benet där du har råkat få benhinneinflammation.

Orsaker till benhinneinflammation

Om du tränar mer än du annars gör är det lätt hänt att du överbelastar musklerna i skenbenet och det smärtar på insidan. Är det så att du tränar mer löpning än vad du är van vid så kan du drabbas av benhinneinflammation, eller om du tränar på annat sätt än vad du är van vid, så kan du drabbas av benhinneinflammation. Om du tränar på ett hårt underlag så kan du drabbas av benhinneinflammation, vilket ökar belastningen på benen. Det kan också vara så att du råkar ha låga eller höga fotvalv, vilket i sin tur kan leda till benhinneinflammation i benen.

Så känner du igen en benhinneinflammation:

Har du ont på insidan eller framsidan av ditt underben, så kan du ha drabbats av benhinneinflammation.
Du kan vara öm eller ha en svullnad på ditt underben.
Det kan kännas och vara stelt att gå på benet efter att du har suttit stilla.
En benhinneinflammation kan även ge en molande smärta efter träningen.

Vad vi kan göra

Det vi kan göra för dig, beror lite grann på hur lång tid som har gått sedan du första gången kände av din benhinneinflammation. Om du nyss har fått känningar av den så kan du få diatermiskt ström eller laserbehandling. Det är viktigt att du vilar benet som är drabbat av benhinneinflammationen.

Om det har gått mer än 4-6 veckor sedan du första gången kände smärta i din benet så kan det ha bildats ärrvävnad eller förtjockning och neurovaskulering i benets muskler, vilket kan göra mycket ont. I så fall kan vi ge en behandling med stötvågor eller laser, eller någon annan rehabiliteringsträning.

Så fungerar en stötvågsbehandling:

• Ökat genomflöde i cellerna
• Ökad cellmetabolisk aktivitet och celldelning
• Reducering av fibrös vävnad och minskning av förtjockning i senan
• Smärtlindring
• Ökad produktion av proteiner, kväveoxid samt specifika tillväxtfaktorer
• Den tar bort eventuella inlagrade kalkbildningar i senvävnaden.

Behandlingsresultaten är bäst i det absoluta och akuta skedet. Vid kronisk benhinneinflammation (över 7-8 månader) är resultaten varierande, men mellan 50-70% tillfrisknar. Vi rekommenderar att söka hjälp innan symtomen blir kroniska. Kontakta gärna oss för kostnadsfri rådgivning, ring 08-34 21 22.

Så fungerar en kortisoninjektion:

Vi rekommenderar inte att ge kortisoninjektioner, men kortison har en smärtlindrande effekt men behandlar dessvärre inte orsaken till symtomen. Fler än 3 kortisoninjektioner i samma vävnad kan även leda till skörhet och risk för muskelbristningar.

Tennisarmbåge, är en smärtsam åkomma som orsakas av överbelastning. Som namnet beskriver är skadan vanlig i tennis och racket idrott. Förekomsten är ca 50 % hos tennisspelare över 30 år, med en topp på 35-50 år. Men även icke idrottare kan drabbas. Skadan är frekvent förekommande hos hantverkare och vid datorarbete. Många tror att de har fått en musarm när det är tennisarmbåge. Det är lika vanligt med tennisarmbåge hos män och kvinnor.

Orsak:

Tennisarmbåge är en överansträngning av underarmsmusklernas (extensormuskulaturen) fäste på utsidan av armbågen. Smärtan är lokaliserad till fästet på benet och omkringliggande område. Vanliga orsaker är repetitivt arbete och statiskt ansträning av underarmsmuskulaturen. Det handlar ofta om upprepade små rörelser vid vrid- och sträckrörelser i handgreppet. Detta ger upphov till en så kallad tendinos i senfästet för musklerna som sträcker handleden (entesopati). Tennisarmbåge är således ingen inflammation och därför hjälper inte antiinflammatorisk medicin. Tennisarmbåge kan även förekomma utan någon känd orsak, att man inte kan relatera det till repetitivt arbete.

Tennisarmbåge symtom:

Symtomen vid tennisarmbåge utvecklas gradvis. I de flesta fallen är smärtan mild i början för att sedan öka gradvis, vanligtvis över veckor och månader. Ofta finns det inget specifikt tillfälle när skadan uppkom. Har smärtan uppkommit plötsligt, att det har huggit till är det troligtvis en muskelbristning.

Vanliga tecken och symtom på tennisarmbåge är:

• Smärta och ömhet  på utsidan och ovansidan av underarmen.
• Smärta och svaghet i greppet. Tennisarmbåge kan göra att man får svårt att gripa hårt om saker.
• Stelhet i armbågsleden. Många beskriver smärta när de ska sträcka ut armen på morgonen.

Symtomen blir vanligtvis värre vid användning av underarmen, exempelvis racket idrotter, vrida om något, eller att skaka hand. Även statiska positioner kan ge molande smärta, exempelvis vid datorrelaterat arbete. Vanligtvis är det din dominanta arm som drabbas men det kan uppstå på båda sidor.

Tennisarmbåge läkningstid:

Läkningstiden för tennisarmbåge varierar. Majoriteten är symtomfria inom 1 år från debutsymtom. Läkningsprocessen går snabbare med behandling och rehabilitering, vanligtvis 2-6 månader beroende på hur länge patienten har haft symtom innan hen har sökt vård.

Vad är tennisarmbåge?

Vid överansträngning sker det mikrobristningar i senan och senans fäste vilket leder till att senan förtjockas och på sikt kan det även växa in blodkärl med nervändar i senan (neurovaskularisering). Detta kallas för tendinos eller entesopati (senfästes smärta) Vid kronisk tennisarmbåge kan det även ha bildats förkalkningar i senfästet.

Undersökning:

Diagnosen ställs genom undersökning av armbågen. Vanligtvis ställs diagnosen med hjälp av symtombilden och specifika tester som bekräftar diagnosen.  Ultraljud, Magnetröntgen eller andra typer av undersökningar tillför inget om man inte misstänker att smärtorna kan bero på en annan åkomma.

Tennisarmbåge behandling:

Vilken behandlingsmetod som utförs beror på hur länge patienten har haft symtom.

Det första som rekommenderas är vila från den smärtsamma aktiviteten. Har besvären uppstått pga racket idrott är det aktuellt att se över utrustning och få rådgivning. Har patienten har besvär i 4-6 veckor är behandlingsresultaten mycket goda. I detta skedde behandlas tennisarmbåge med sjukgymnastik/rehabiliteringsträning samt muskelavslappnande behandlingsmetoder. Exempelvis massage, akupunktur, diatermisk strömbehandling eller laserbehandling. Har patienten har besvär över 6 veckor behandlas det med en kombination av stötvågsbehandling, muskelavslappnande behandling samt sjukgymnastik/rehabiliteringsträning. Stötvågsbehandling används för att hjälpa kroppen att få igång läkningsprocessen på nytt.

Stötvågsbehandling har följande effekt:

• Ökat cell genomflöde
• Ökad cellmetabolisk aktivitet/celldelning
• Reducering av fibrös vävnad/minskning av förtjockning i senan
• Smärtlindring
• Ökad produktion av proteiner, kväveoxid samt specifika tillväxtfaktorer
• Slå sönder inlagrade kalkbildningar i senvävnaden.

Behandlingsresultaten är goda, bäst i det akuta skedet. Vid kronisk tennisarmbåge (över 7-8 månader) är resultaten varierande i forskningsstudier, mellan 50-70% tillfrisknar. Vi rekommenderar att söka hjälp innan symtomen blir kroniska. Kontakta gärna oss för kostnadsfri rådgivning, ring 08-34 21 22.

Operation:

Det är ovanligt att tennisarmbåge opereras. Ca 80-95 % blir behandlas framgångsrikt utan operativ behandling. Operation kan bli aktuellt om den konservativa behandlingen inte fungerar och det har gått över ett-två år sedan symtomen startade.

Kortisoninjektion:

Är inte att rekommendera som behandlingsmetod. Tennisarmbåge beror på ärrvävnad som bildas i senans fäste, det finns ingen aktiv inflammation. Antiinflammatoriskt hämmar kroppens egna läkningsprocess. Kortison har en smärtlindrande effekt men behandlar inte orsaken till symtomen. Fler än 3 kortisoninjektioner i samma vävnad leder även till skörhet och risk för muskelbristningar.

Tennisarmbåge stretching:

Stretching för tennisarmbåge har smärtlindrande effekt och kan hjälpa att minska spänning i underarmsmuskulaturen. Vid tennisarmbåge rekommenderas att stretcha både ovansidan och undersidan av underarmen. Rekommenderas 2 gånger 30 sekunder 2 gånger om dagen.

 

Tennisarmbåge övningar:

Specifika övningar och stretching hjälper senan att läka sig själv. Vid ärrvävnad/tendinos i senan används excentrisk träning för att stretcha ut ärrvävnaden i senan. Vilken typ av övningar som föreskrivs beror på hur länge patienten har haft symtom, det är att rekommendera att få hjälp med rehabiliteringen hos terapeut så att smärtan inte förvärras.

Det är viktigt att komma igång med övningar tidigt i rehabiliteringsprocessen detta för att öka uthålligheten och kunna stå emot repetitiv stress i muskelfästet.

Att få ont i hälsenan eller att få hälseneinflammation är en vanlig idrottsskada, särskilt i samband med aktiviteter som innehåller mycket löpning och hopp. Inte minst är hälseneinflammation vanliga bland långdistanslöpare. Forskningsstudier har visat att mellan 30-50%  av alla löpare som springer 60-70 kilometer i veckan drabbas av hälseneinflammation. Risken är som störst i åldersgruppen 40-50 år. Alla kan drabbas av hälseneinflammation även om det är mer förekommande hos löpare. Det är vanligt förekommande vid ökad promenad distans/steg distans i felaktiga skor.

Vad är hälseneinflammation?

Att det kallas för hälseneinflammation är egentligen felaktigt, det rätta namnet är hälsenetendinos (achillestendinos) eller hälsenetendinopati (Achillestendinopati).

Det som har hänt i senan när den har överbelastas, det har skett mikrobristningar vilket leder till att senan förtjockas och på sikt kan det även växa in blodkärl med nervändar i senan (neurovaskularisering).

Hälseneinflammation symtom och tecken:

Hälseneinflammation eller smärta i hälsenan kan ha olika symtom beroende på hur länge du har haft besvär. Nedan kan du läsa om de olika faserna och symtomen. Symtomen utvecklas gradvis vid överbelastning av senan. Smärtan kan vara lokaliserad i olika delar av senan men även i infästningen på hälbenet. Har du har ett “pop” ljud och att det hugger till under aktivitet är det troligtvis en bristning i hälsenan. Du bör söka vård direkt för att få en bedömning på hur stor bristningen är eller om senan har gått av helt.
Olika faser av hälseneinflammation/tendinos:

Fas 1: Smärta i början av aktivitet, smärtan går över när idrottaren är uppvärmd. Ibland kan det förekomma viss ömhet ett par timmar efter träning.

Fas 2: Smärta i början och efter aktivitet, smärtan går över när man är uppvärmd. Vanligtvis är smärtan värst dagen efter träning.

Fas 3: Smärta under aktivitet, som är prestationsnedsättande eller leder till att träningen avbryts. Det kan även göra ont i hälsenan när du går.

Fas 4: Kroniska smärtor som kvarstår i vila. Morgonstelhet och smärta är ett vanligt tecken.

När senan är i fas 1-2 kallas det för den reaktiva fasen, senan svullnar och förändras i sin cellstruktur pga överbelastning. Det finns ingen inflammation i senan som man tidigare har trott. Vanligtvis kan du känna och se en svullnad över hälsenan på ca 1-2 cm. Denna fas varar i ca 4-6 veckor. Under denna fas har hälsenan en god förmåga att läka sig själv, framför allt hos yngre individer.

Vecka 1-4 från debut: 

• Minska belastningen, vila från smärtande aktivitet.
• Excentrisk träning förvärrar senan, inga excentriska tåhävningar!
• Undvik belastning som lagrar energi i senan, exempelvis löpning och hopp.

När senan går över till fas 2-3 vilket vanligtvis sker efter ca 4-6 veckor bildas en förtjockning av senan. Det bildas ärrvävnad i senan och blodkärl börjar att växa i hälsenan, i blodkärlen finns nervändar som orsakar smärta i hälsenan. Detta kallas för tendinos.

Fas 4 kallas för den degenerativa fasen, ibland även för kronisk hälseneinflammation.

I denna fas har hälsenan kärlinväxt och det kan även förekomma förkalkning i senvävnaden. Har det gått över till denna fas är vanligtvis rehabiliteringsprocessen lång. Den kan röra sig om 3 månader upp till ett år.

Orsaker till ont i hälsenan och hälseneinflammation:

Hälseneinflammation eller tendinos orsakas av överbelastning av senan. Besvären uppstår pga repetitiv stress mot hälsenan. Detta sker när vi pressar kroppen med träning för fort eller för intensivt. Ökad träningsmängd på kort tid är en vanligt förekommande orsak.

• • Ökad träningsmängd på kort tid.
  • Pronation (foten sviktar inåt vid fotisättning).
  • Felaktig utrustning, gamla löparskor eller löparskor med felaktigt stöd. Trånga skor som trycker på hälsenan.
  • Stelhet i vadmuskulaturen.
  • Högt BMI.

Träning på hårt underlag.

Hälseneinflammation eller tendinos behandling:

Behandling fas 1:

I denna fas behandlas hälseneinflammation/tendinos med behandlingsmetoder som är smärtlindrande och som får senan av minska i svullnad. Exempelvis massage, diatermisk strömbehandling och laserbehandling är effektivt. Det är även viktig med att vila från aktiviteter som belastar senan, så som löpning och hopp. Rehabiliteringsövningar påbörjas även och det är viktigt att göra rätt typ av övningar. Excentriska tåhävningar kan i denna fas förvärra besvären. Här rekommenderas statiska eller koncentriska tåhävningar.

Behandling fas 2-4:

I dessa faser har tendinos börjat att bildas i hälsenan och behandlingen skiljer sig mot fas 1. Här vill vi hjälpa kroppen att börja om med läkningsprocessen och den bästa behandlingen är en kombination av stötvåg och rehabiliteringsövningar. I denna fas kombineras excentriska tåhävningar och koncentriska med stötvågsbehandling för bästa effekt.

Kortisoninjektioner:

Kortisoninjektioner i hälsenan används ej längre som behandlingsmetod för hälseneinflammation. Det är kontraindicerad då det ökar risken för att hälsenan ska gå av.

Operation:

I enstaka fall kan operation bli aktuellt. Detta om effekten av sjukgymnastik och övrig behandling inte har varit tillräcklig. Ärrvävnad och förtjockning av senan opereras bort och efter följer en period av rehabiliteringsträning. Operation rekommenderas vanligtvis inte förens det har gått ca ett år från debutsymtom. Har patient har besvär längre tid men inte gjort övningar är det inte aktuellt med operation utan patient ska prova sjukgymnastik i första hand.

Undersökning:

Diagnosen ställs genom undersökning av hälsenan. Diagnosen ställs kliniskt med hjälp av att höra patientens symtom och lokalisation av smärtan. Tester och palpation kan sedan bekräfta diagnosen. Ultraljud används ibland för att se om det finns kärlinväxt eller kalkbildning i hälsenan men vanligtvis behövs det ej för att ställa diagnos.

Övningar och rehabilitering för hälseneinflammation eller hälsenetendinos:

Det finns olika metoder för hur hälsenetendinos bäst ska behandlas med övningar. Är patienten i fas 2-4 används vanligtvis en kombination av koncentriska och excentriska tåhävningar. Det finns en metod där övningarna utförs varje dag en en annan där utförs 3 gånger i veckan med gradvis ökad belastning. Utöver tåhävningar är det viktigt att titta på det funktionella rörelsemönstret, behövs fotleden stärkas upp, hur ser bålstabiliteten ut? Är patienten en löpare utförs löpanalys för att se hur löptekniken ser och om skorna är optimala. Vilka övningar som är bäst är individuellt, kontakta oss för rådgivning för att få rätt hjälp.

Hälsmärta hos barn (Severs sjukdom/apofysitis calcaneii)

Tillståndet är en vanlig orsak till hälsmärta hos barn. Det drabbar främst aktiva barn och ungdomar strax innan eller under växtspurten, då skelett växer och tillväxtzonerna är känsliga för belastning. Smärtan beror ofta på en överbelastning av både hälbenets tillväxtområde och hälsans fäste på hävbenet. Upprepade hopp, löpning och rusher samt eventuell felställning i foten kan vara orsaker som leder till hälsmärtan.

Symtom Severs sjukdom/apofysitis calcaneii

Smärta i bakre delen av hälen under och efter aktivitet är karaktäristiskt för tillståndet. Även tryckömhet över hälbenet, hälta, stelhet i hälsenan och svårigheter att gå barfota är vanligt. I vissa fall kan en svullnad ses över bakre delen av hälen.

Behandling Severs sjukdom/apofysitis calcaneii

Tillståndet är sammankopplat med tillväxt och självläker i de flesta fall senast i samband med att barnet har kommit ur tillväxtspurten. För att lindra smärtan är det viktigt att anpassa aktivitetsnivån och väldämpade skor eller hälkopp kan lindra besvären. Vi behandlar med diatermisk ström (skanlab), laser och kinesiotape för att ge smärtlindring och snabba på läkningsprocessen. Rehabiliteringsträning för fot och vadmuskulatur ingår också för att avlasta skadan och undvika att den snabbt kommer tillbaka igen.

 

Schlatter & Sinding Larsen-Johansson

Drabbar barn och ungdomar, framförallt killar, strax före eller under pubertetsåldern. Besvären uppstår på grund av överbelastning av knäskålssenan, antingen på dess fäste vid skenbensutskottet (Osgood-Schlatter) eller vid ursprunget på nedre kanten av knäskålen (Sinding Larsen-Johansson). Under tillväxtperioden är delar av skelettet mjukare och mer känsligt för belastning och drag från muskelsenor. Besvären på knäskålens nedre kant beror på en överbelastning i övergången mellan ben och sena. Smärtan över skenbensutskottet uppstår till följd av en överbelastning av skelettets tillväxtzon. Besvären uppstår ofta till följd av repetitiv hoppträning, löpning eller bollsporter.

Symtom Schlatter & Sinding Larsen-Johansson

Det vanligaste symtomet är smärta vid tryck över skenbensutskottet (Osgood-Schlatter) eller nedre kanten av knäskålen (Sinding Larsen-Johansson). Smärtan kan förvärras vid sträckning av knät eller knäbelastande aktiviteter så som löpning och hopp. Svullnad och värmeökning kan uppkomma över det smärtande området.

Behandling  Schlatter & Sinding Larsen-Johansson

Diagnosen har oftast en god prognos, men rehabiliterinstiden kan variera. I princip alla blir av med besvären senast när tillväxtzonerna förbenas. Det är viktigt att anpassa aktivitetsnivån efter smärtan, avstå de aktiviteter som ger kraftig smärta. Tejpning och knäskydd kan avlasta knät. I behandlingen ingår träning av omkringliggande muskulatur samt knäkontroll. Att få smärtlindrande behandling i kombination med rehabiliteringsträning är avgörande för hur snabb man kan återgå till sin idrott. Vi använder diadynamisk ström som kan användas i flera olika syften. Behandlingen ger en ökad blodgenomströmning, aktiverar muskulatur och kan lindra svullnader.

 

Patellofemoralt smärtsyndrom/Främre knäsmärta (PFSS)

PFSS drabbar både barn och vuxna. Anledningarna till knäbesvären kan variera, det kan handla om överbelastning, svaghet i sätes- och lårmuskulatur eller eventuella felställningar i knän och fötter. Hur knäskålen rör sig över knäleden kan också ha en inverkan på besvären. Besvären uppstår ofta i samband med snabbt stegrad träningsbelastning eller ovana träningsmoment.

Symtom Patellofemoralt smärtsyndrom/Främre knäsmärta (PFSS)

Smärtan är lokaliserad på framsidan av knät, bakom eller runt knäskålen. Det är vanligt med en känsla av instabilitet i knät. Det kan göra ont i knät vid trappgång och i backar, framförallt nedför. Smärta vid huksittande eller när du sitter ner länge med knät i ett böjt läge. Smärta i knät under eller efter knäbelastande aktiviteter så som till exempel löpning, hopp och bollsporter.

Behandling Patellofemoralt smärtsyndrom/Främre knäsmärta (PFSS)

Prognosen är vanligtvis god. Rehabiliteringstiden kan variera men tar oftast mellan 3 och 6 månader. I behandlingen ingår styrketräning för muskulatur i säte och lår, främst framsida lår. Det är också viktigt att träna upp knäkontroll vid aktivitet och träning. Tejpning av knät. Anpassa aktiviteten efter smärtan, gör inte sånt som provocerar smärta i knät. Att få smärtlindrande behandling i kombination med rehabiliteringsträning är avgörande för hur snabb man kan återgå till sin idrott. Vi behandlar med massage, pressur, dry needling, diatermisk ström (skanlab), laser och kinesiotape för att snabba på läkningsprocessen.

Skidarmbåge

Skidåkararmbåge/triceps tendialgi är inte en vanlig åkomma, man drabbas av det pga långvarig aktivering av triceps muskulaturen. Baksida överarmsmuskulatur fäster mot armbågen, det är området som drabbas, där uppstår inflammation som oftast blir kronisk. Smärtan som uppstår kan lätt förväxlas med tennisambåge smärtor, som oftast är belägna kring armbågen, oftast utsida armbåge.

Skidarmbåge Symptom :

Oftast uppstår en smärta i armbågen när man försöker sträcka ut armen mot motstånd. Man kan även känna ömhet kring armbågen generellt.

Typiska symptom på Skidarmbåge:

-smärta på baksida armbåge

-smärta vid motstånd

-ömhet kring armbågen

-svaghet pga smärta

-strålningar mot axeln/baksida överarm

Debut:

Skidåkararmbåge debuterar oftast efter repetitiv arbete under lång tid, oftast med en smygande debut som förvärras med tiden, längre vila brukar oftast inte hjälpa i längden om man vill fortsätta träna. Felaktig stakning under skidåkning samt styrketräning är oftast orsaken till denna smärta.

Skidarmbåge Behandling:

-Massage behandling av triceps muskulaturen. Detta genomförs pga att man vill uppnå ökad blodcirkulation samt få muskulaturen att slappna av, vilket i sin tur minskar draget/belastningen i senan.

-Skanlab

-Laser

-Träningsprogram för att stärka upp senan, muskeln samt omkringliggande muskler och ligament. Även för att korrigera tekniska felställningar/belastningar under aktivitet.

-Kinesiotejp för att avlasta draget som sker i senan.

 

 

Ryggsmärta:

Att ha ont i ryggen är väldigt vanligt både hos idrottare och gemene man och kan bero på många olika faktorer. Ryggsmärta är efter förkylning vår största folksjukdom. Ofta beror ryggsmärta på spända och eller svaga muskler Smärtan kan också komma från muskelfästen, ligament, eller lederna i ryggen.

Akut ryggsmärta kan uppstå tex vid ett felaktigt lyft, hastiga rörelser, tackling etc.

Långvarig smärta i ryggen (mer än 3 mån) kan uppstå på grund av allt från överbelastning under längre tids hård träning med felaktig teknik, till för lite träning, dålig hållning och felaktig ergonomi.

Vid stark akut ryggsmärta utan trauma är det naturligt att känna oro över att det är en allvarlig skada eller sjukdom i ryggen. Det är dock väldigt ovanligt att ryggsmärta är av allvarlig orsak, de flesta som får rätt behandling och hjälp blir oftast bättre inom 2-3 veckor.

 

Ryggskott/ Akut lumbago:

Vid ryggskott uppträder smärta i ländryggen med eller utan utstrålande smärta till höften, ljumsken eller baksidan av låret. Vid ryggskott får man ofta svårigheter med att röra sig normalt och ibland kompenserar kroppen för ryggsmärtan så att formen på ryggen förändras, detta tillstånd försvinner när smärtan avtar. Ofta är alla rörelser smärtsamma samt begränsade och det kan göra så ont att man tror att ryggen ska gå av. Vid ryggskott kommer smärtan oftast från flera olika strukturer som muskler, leder och ligament.

 

Ryggont vid idrott- trötthet:

Trötthetskänsla och smärta i ryggen i samband med träning är relativt vanligt. Trötthetskänslan och smärtan beror då oftast på överansträngning i vissa muskler och svaghet i andra, dvs att det blir en obalans mellan de olika muskelgrupperna i rygg och bål. Det är även vanligt att kraftöverföring mellan överkropp och benen inte är optimal och att vissa muskler då får arbeta för hårt och andra är svåra att aktivera.

Ryggont kan också uppstå om man trappat upp träningen för fort /för mycket på kort tid så att kroppen inte hunnit stärka upp berörda strukturer som då blir överbelastade.

 

Diskbråck- ländrygg:

Disken är den struktur som ligger mellan kotorna i ryggen och fungerar som en stötdämpare. Man kan få en spricka i disken eller så kan disken bukta ut vilket kan leda till att den kan börja trycka på exempelvis en nerv. Detta kan leda till att smärtan inte bara sitter i ryggen utan sprider sig till ett större område tex ut i ett ben. Diskbråck läker oftast av sig själv men smärtan och tiden för läkning kan begränsas med behandling och adekvat träning.

I det akuta skedet är det viktigt att lyssna på kroppens signaler men försöka hålla dig rörlig och i detta skede kan smärtstillande medicin vara till hjälp.

Det är vanligt att man har haft återkommande besvär med smärta i ryggen innan man får ett diskbråck.

Väldigt få behöver operation för sitt diskbråck.

 

Symtom på Diskbråck- Ländrygg:

Begränsad rörelse i ryggen på grund av smärtan. Smärtan kan stråla ut i ben och öka vid hosta, nysning, skratt eller krystning. Ibland kan man även få känselbortfall och eller svaghet i benet.

Vid sällsynta fall kan man få problem med tarm och blås funktion, då bör man söka läkarvård akut, likaså om besvären ökar eller inte förbättras inom 4 veckor.

 

Ischias/ Falsk ischias:

Ischias är namnet på en stor nerv som går från ryggen ned genom baksida lår mot foten. Det man ofta kallar ischias är en påverkan på nervroten vid ryggraden eller där nerven går ut från ryggraden. Detta kan ske antingen genom tryck på nerven av exempelvis ett diskbråck eller annan retning av nerven. Vid ischias smärtar det på ena sidan i sätet och/ eller ner i ett ben. Ischias smärtan kan vara konstant eller öka/ minska beroende på om man står, sitter eller ligger ner. Smärtan kan vara allt från domningar, pirrningar till en skarp huggande smärta och i vissa fall kan även styrkan i benet och foten påverkas så att man blir svagare. Ibland är smärtan så hög så att det kan vara svårt att sitta, stå eller gå. Att böja sig framåt kan provocera smärtan då man får ett ökat drag i nerven.

Ett annat tillstånd är så kallad Falsk ischias. Då är inte nervroten vid ryggraden påverkad utan det kan bero på annat mekaniskt tryck på nerven i tex sätesmuskulaturen. Liknande symtom kan även uppstå på grund av muskelspänningar. Om man har Falsk ischias sträcker sig sällan smärtan nedanför knät utan den brukar oftast vara som mest intensiv i sätet och en bit ner på baksida lår och höft.

 

Sträckning eller bristning i ryggen:

Sträckning eller bristning i ryggens muskler kan uppstå vid hastiga rörelser av ryggen både vid idrott eller i vardagen. Oftast handlar det om mindre bristningar i musklerna längs ryggraden. Ryggen har många både stora och små muskler. En bristning sker oftare i de långa lite större ryggmusklerna. En muskelbristning i ryggen ger sällan någon större blödning så det är ovanligt med blåmärken. Symptomen vid mindre muskelbristning/ sträckning i ryggen är väldigt lika och svåra att skilja åt. Smärtan upplevs som huggande i vissa rörelser och man kan finna en trycksmärta i skadeområdet.

 

Behandling vid ryggsmärta/ ryggbesvär:

Vid ryggsmärta/ ryggbesvär är det viktigt att göra en grundlig undersökning för att ta reda på orsaken till att besvären uppkommit. Efter att ha ställt en diagnos går behandlingen ut på att återställa funktionen i besvärsområdet för att optimera läkningsprocessen.

En naprapat arbetar främst med händerna och har flera manuella behandlingsformer att tillgå. Oftast används ledinriktade behandlingstekniker, som manipulation och mobilisering kombinerat med mjukdelsbehandling, som massage och stretching. Vid behov används även olika typer av elbehandlingar, som tex scanlab (djupgående värme) och diadynamisk ström. För att nå ett varaktigt resultat följs behandlingen vanligen upp med individuella träningsprogram och råd om arbetsställningar.

 

Nacksmärta

Nacksmärta är ett väldigt vanligt symptom. Ungefär hälften av Sveriges befolkning drabbas någon gång av nacksmärta under livet. Den vanligaste orsaken till nacksmärta är statisk och/ eller ensidig belastning. Det kan gälla inom både idrott och arbete.

Nacksmärta kan delas in i akut eller kronisk smärta. Med kronisk smärta menas nacksmärta som varat mer än tre månader.

I de flesta fall av nacksmärtor, både akuta och kroniska, kallar man dem för ospecifika eller funktionsberoende, vilket innebär att det inte är någon strukturell skada i nacken. Smärtan kommer då ifrån tex muskler, leder eller ligament. Nacksmärtan kan var i ett mindre eller ett mer utbrett område i nacken. Ofta upplevs nacken stel och mindre rörlig pga smärtan. Andra vanliga symptom som kan tillkomma vid nacksmärta är huvudvärk och yrsel som beror på muskelspänningar.

Nacksmärta delas också in i lokal smärta i nacken och nacksmärta med utstrålning till skuldra/arm.

 

Nackspärr:

Nackspärr uppkommer ofta efter en hastig rörelse med huvudet eller efter att man har sovit i en olämplig ställning. Oftast har man svårare att röra huvudet åt ena hållet, det kan även smärta att böja huvudet framåt och/ eller bakåt. Smärtan kommer vanligen från muskulatur som ligger i kramp. Värken och stelheten går oftast över av sig själv men med rätt behandling lindras besvären snabbare.

 

Diskbråck i nacken:

Disken är den struktur som ligger mellan kotorna i ryggen och fungerar som en stötdämpare. Man kan få en spricka i disken eller så kan disken bukta ut vilket kan leda till att den kan börja trycka på exempelvis en nerv. Detta kan leda till att smärtan inte bara sitter i nacken utan sprider sig till ett större område i skuldran och ut i arm.Diskbråck läker oftast av sig själv men smärtan och tiden för läkningen kan begränsas med behandling och adekvat träning.

Väldigt få behöver operation för sitt diskbråck.

 

Symptom på Diskbråck i nacken:

Smärtområdet kan skilja sig mycket från person till person. Smärtan kan vara belägen i nacken, mellan skulderbladen och även stråla ut i armen. Smärtan kan variera från lindrig till intensiv ilande, huggande smärta. För vissa går det att minska symptomen genom att ändra position på axel eller nacke. Men för andra kan det vara svårt att hitta smärtfritt läge . I det akuta skedet är det viktigt att lyssna på kroppens signaler men försöka hålla sig rörlig och i detta skede kan smärtstillande medicin vara till hjälp.

 

Behandling av nacksmärta/ nackbesvär:

 

Vid nacksmärta/ nackbesvär är det viktigt att göra en grundlig undersökning för att ta reda på orsaken till att besvären uppkommit. Efter att ha ställt en diagnos går behandlingen ut på att återställa funktionen i besvärsområdet för att optimera läkningsprocessen.

En naprapat arbetar främst med händerna och har flera manuella behandlingsformer att tillgå. Oftast används ledinriktade behandlingstekniker, som manipulation och mobilisering kombinerat med mjukdelsbehandling, som massage och stretching. Vid behov används även olika typer av elbehandlingar, som tex scanlab (djupgående värme) och diadynamisk ström. För att nå ett varaktigt resultat följs behandlingen vanligen upp med individuella träningsprogram och råd om arbetsställningar.

Symptom och tecken på Impingement

Impingement är ett inklämningssyndrom i axelleden, det kan vara en muskel, slemsäck eller sena som är inklämd. Axelskadan beror oftast på överbelasning av axeln. Smärtan sitter i axeln och en bit ned på armen och smärtans karaktär kan vara huggande, kraftig värk, ömhet och kraftlöshet. Att lyfta armen uppåt-utåt (80-120 grader) från kroppen smärtar, även att lyfta armen frammåt-uppåt eller bakåt-uppåt  kan smärta. Värken kan även vara i vila.

Axelleden är kroppens rörligaste led och medför därför att den lättare kan skadas. Impingement drabbar oftast personer som jobbar länge med armen i axelhöjd, det ger en ogynsamm position för axelleden. Personer med yrken som exempelvis målare, frisörer, industriarbatare och hantverkare drabbas. Idrotter där impingement är vanligt är simning och handboll. Dessa personer är extra utsatta, annars kan ett impingemnet uppkomma vid  snabb överbelastning som exempelvis vid renovering och tung styrketräning.

---

Behandling av Impingement

Det är viktigt att vila från de rörelser som smärtar, undvik statiskt arbete i axelhöjd som provocerar smärtan. Beroende på vilken struktur som är inklämd så behandlas skadan olika. Mjukdelsbehandling  och rehabiliteringsträning hjälper bra mot Impingement. Kortisoninjektion är annars bra om inget av tidigarenämnda behandlingar har någon effekt.

Vid hälsporre smärtar det under hälen eller i hålfotssenan (plantar fascian). Vanligtvis gör det mer ont på insidan i fotvalvet där senan är som tjockast. Hälsporre är en vanligt förekommande åkomma. Det beräknas att ca 10-15 % av den vuxna befolkningen drabbas någon gång under livet. Hälsporre är lika vanligt hos idrottare som hos den genomsnittliga populationen. Hälsporre är ej vanligt förekommande hos barn, många förväxlar hälsporre med tillväxtssmärta i hälbenet, severs sjukdom. Läs mer om severs sjukdom här.

 

Vad är hälsporre?

Tidigare trodde man att det bildades en förkalkning i hälbenet, därav namnet hälsporre. Det har visat sig att det är hålfots senans fäste som blir överbelastat.

Vid överbelastning sker det mikrobristningar i senan som leder till att senan förtjockas och på sikt kan det även växa in blodkärl med nervändar i senan (neurovaskularisering). Detta kallas för tendinos eller tendinopati. Vid kronisk hälsporre kan det även ha bildats förkalkningar i senvävnaden. Det finns ingen inflammation i senan.

 

Symtom

De fem vanligaste hälsporre symtomen är:

1. Smärta på morgonen. Det gör väldigt ont det första stegen på morgonen när du kliver ur sängen. Det beror på att senan är kall och har dragit ihop sig under natten.
2. Startsmärta- Startsmärta är ett annat vanligt hälsporre symtom. Liknande morgon smärtan så gör de ont om du har suttit stilla en stund och ska resa dig. Denna smärta är normalt mindre smärtsam än morgon smärtan.
3. Kramp eller sendrag i hålfotssenan (plantar fascian).
4. Belastningsrelaterad smärta: Detta hälsporre symtom är olika beroende på hur långt gången hälsporren är. De flesta upplever att efter den initiala start smärtan så går det bättre att gå när man har kommit igång. För vissa så känns det bra så länge de rör sig och har bra skor på sig. Och för andra kommer smärtan tillbaka efter en viss tids gående och ökar sedan med belastningen.
5. Vilovärk- Detta hälsporre symtom är vanligt hos de som har ett stående och gående arbete. Det är vanligt att få en molande och brännande smärta i vila på kvällen efter en dags arbete.

 

Orsaker

Hälsporre beror på överbelastning av hålfotssenan. Vanliga orsaker är:

• Ökad belastning under kort period. Ökning av distans, intensitet eller frekvens av träning som exempelvis löpning eller gående.
• Ökad belastning på hårt underlag.
• Gående och stående belastning i platta skor eller med gamla skor som har tappat dämpnings förmågan.
• Viktuppgång.
• Onormalt höga eller låga fotvalv.
• Bristning i hålfotssenan.

 

Riskfaktorer

• Högt BMI hos icke idrottare. Det är inte en risk med högt Lean BMI, dvs högt BMI pga muskelmassa.

• Nedsatt rörlighet i dorsalflextion (uppåtböjning) i fotleden.
• Stående och gående yrken.
• Löpning på hårt underlag eller med spikskor.
• Onormalt höga eller låga fotvalv.

 

Behandling

Hälsporre behandling vecka 1-4 efter debutsymtom

Vilken typ av hälsporre behandling som utförs beror på hur länge patienten har haft hälsporre symtom. De första 1-4 veckorna från det hälsporre symtomen debuterar behandlas det med diatermiskt ström, laserbehandling samt hälsporre tejpning. Det är väldigt viktigt att avlasta foten i detta skedde. Försök att minimera gåendet för att ge kroppen en chans att läka. I denna fas är det även viktigt att undvika excentrisk träning, exempelvis excentriska tåhävningar. All träning där foten utsätts för en stöt ska undvikas.

 

Hälsporre behandling vecka 4- framåt 

Efter 4-6 veckor så bildas ärrvävnad/förtjockning och neurovaskulistering i senan. Det växer in små blodkärl med nervändar i senan. Detta orsakar smärta. Hälsporre behandling består av flera komponenter. En kombination av stötvågsbehandling, laserbehandling, rehabiliteringsträning samt tejpning av hälsporren. Hälsporre behandlingen är till för att hjälpa kroppen med läkningsprocessen alternativt att starta om läkningsprocessen om besvären varit långvariga.

 

Stötvågsbehandlingen har följande effekt:

• Ökat cell genomflöde
• Ökad cellmetabolisk aktivitet/celldelning
• Reducering av fibrös vävnad/minskning av förtjockning i senan
• Smärtlindring
• Ökad produktion av proteiner, kväveoxid samt specifika tillväxtfaktorer
• Slå sönder inlagrade kalkbildningar i senvävnaden.

 

Medicinsk laserbehandling

Lågeffektslaser (LLLT) är ljus som överför koncentrerad energi till cellerna. Cellerna utnyttjar energin från laserljuset och ökar celldelningen. Behandlingen är helt smärtfri.

Laser har följande effekter:

• Inflammationshämmande effekter
• Smärtlindrande
• Minskar svullnad
• Påskyndar läkning genom att öka celldelning

Hälsporre behandling har som bäst effekt de 7 första månaderna efter debut. Vänta inte för länge innan ni söker hjälp för att behandla hälsporre.

Kortisoninjektioner är ej att rekommendera. Det finns ingen forskning som stödjer att kortisoninjektioner är någon form av långvarig effekt på hälsporre då hälsporre ej beror på inflammation. Det finns även risker med injektionen såsom, infektion, ruptur av plantar fascian/hålfotssenan, missfärgning av hud pigment, minskning av fettvävnad i hälkudden.

 

Hälsporre stretching

Stretching har visat god effekt för att smärtlindra vid hälsporre. Att stretcha både vadmuskulaturen samt plantar fascian/hålfotssenan har smärtlindrande effekt på hälsporren. Stretching av vadmuskulaturen kan öka rörligheten i fotleden, då man har sett samband med ökad risk för hälsporre vid inskränkt rörlighet i dorsalflextion (uppåtböjning) är detta viktigt att få tillbaka full rörlighet. Rekommendationen för hälsporre stretching är 1-3 gånger/dag.

 

Tejpa Hälsporre

Tejpning vid är till för att avlasta hålfotssenan/plantar fascian. Tejpningen lyfter fotvalvet samt pressar ihop hälkudden vilket leder till att plantar fascians fäste avlastas.

Detta leder till smärtlindring och ger senan avlastning så att den kan läka lättare.

Nedan ser du ett videoklipp på hur du kan göra för att tejpa hälsporre/plantar fasciit.

Muskelbristning – en vanlig idrottsskada

Muskelbristning är en vanligt förekommande idrottsskada, som oftast uppstår vid explosiv aktivitet. Fotbollsspelare och friidrottare och utövare av andra explosiva sporter är i riskzonen. En muskelbristning kan även uppstå på grund av upprepade ensidiga rörelser eller om muskeln är försvagad av exempelvis ålder eller brist på träning.

En muskel är uppbyggd av många små muskelfiber. När muskeln utsätts för överbelastning kan det leda till en muskelbristning eller sträckning dvs. att en eller flera muskelfibrer går av. Muskelbristning är en vanlig idrottsskada.

Orsaker till muskelbristning

• Explosiva rörelser och snabba riktningsförändringar
• Upprepade ensidiga rörelser
• Försvagade muskler på grund av ålder eller brist på träning
• Plötslig ökning av träningsintensitet

Symtom på muskelbristning

• Huggande smärta i muskeln vid skadeögonblicket
• Efterföljande ömhet och muskelsvaghet
• Svullnad och eventuell blödning inom muskeln
• För ”lårkaka”, smärta och svullnad vid direkt trauma

Typer av muskelbristning

1. Sträckning eller Sträckskador- Distentionsruptur
2. Direkt trauma- Kompressionsruptur

Sträckning – Distentionsruptur

Sträckskador eller sträckning uppstår huvudsakligen i muskel-sen-övergången i samband med maximalt muskelarbete. De vanligaste drabbade områdena är baksida lår-hamstrings, insida lårmusklerna-adduktor, stora vadmuskeln-gastrochnemius. Men även andra muskler kan bli drabbade av muskelbristningar.

Vid skadeögonblicket känner utövaren en huggande smärta från muskeln med en efterföljande ömhet och muskelsvaghet. Hon eller han kan till och med känna en ”grop” i muskeln direkt efter skadan. Det ersätt efter hand av en svullnad pga. blödning i muskeln.

Direkt trauma- Kontusionsrutur

Denna typ av muskelbristning sker när muskeln blir utsatt för en spark, slag eller någon annan form av direkt våld mot muskeln. Vanligaste lokalisationen är framsida lår-Quadriceps när exempelvis träffas av motståndarens knä. Detta leder till en inre blödning i musklaturen. Detta brukar betecknas som en ”lårkaka”.

Behandling av Muskelbristning/Sträckning

När skadan har skett så är det viktigt att så snabbt som möjligt på börja akut behandling enligt PRICE (se nedan).

• Protection (Skydd): Sluta träna direkt för att förhindra ytterligare skada.
• Rest (Vila): Undvik aktiviteter som belastar den skadade muskeln.
• Ice (Is): Applicera is för att minska smärta och blödning. Isen ska inte vara i direkt kontakt med huden.
• Compression (Kompression): Använd elastisk binda för att minska blödning och svullnad.
• Elevation (Högläge): Håll den skadade delen högre än hjärtat för att minska blödning

Hur snabbt man börjar behandla har stor inverkan på hur snabbt man blir skadefri. Tryck i form av påläggning av elastisk binda bör ske inom minuter efter skadan har skett.

Rehabilitering

Dag 1-2

De första 48 timmarna efter skadetillfälle förekommer det en blödning i muskel. Då är det viktigt att man inte ökar cirkulationen i muskeln. Dvs. ingen träning, massage eller stretching av det skadade området där muskelbristningen är lokaliserad. Det är bra att behålla tryckbehandlingen under de första 48 timmarna för att minska blödningen. Även isbehandling över muskelbristningen/sträckningen minskar blödningen. Is bör dock inte vara i dirket kontakt med huden och inte längre än 20 minuter.

Dag 3-5

Efter 72 timmar kan cikulationträning påbörjas för att påskynda läkningen av muskelbristningen/sträckningen. Lätt promenad eller cykling på stationär cykel med lätt motstånd. Ingen löpning eller stretching. Dag 3 ska du även uppsöka specialist för behandling i form av massage, tvärafriktioner och elbehandling. Ju längre du väntar med att påböja behandling dessto längre blir din rehabiliteringsfas. Ju snabbare behandlingen påbörjar dessto mindre risk för att ärrvävnad bildas i muskeln där muskelbristningen/sträckningen är lokaliserad.

Dag 5-

Efter dag 5 påböjas rehabiliteringsfasen. Hur lång rehabiliteringsfasen är beror på är muskelbristningen är lokaliserad och vilken typ av muskelbristning/sträckning det är. Under rehabiliteringsfasen hjälper vi dig med att lägga upp ett träningsprogram så att du så snabbt som möjligt kan återgå till din idrott. Rehabiliteringsträningen består av styrke, balans och konditionsträning.

Akut behandling av muskelbristning

Enligt PRICE

P- Protection-Skydd

När skadan har skett är det mycket viktigt att man slutat med träningen direkt för att blödningen i muskeln inte ska öka.

R- Rest- Vila

Se ovan

I- Ice- Is

Kylbehandling har två effekter. Är främst smärtlindrande men har även effekt på blödningen. När man lägger en vanlig ispåse, minskar genomblödingen 2 cm ner på djupet med endast 5-10% de första 10 min, men med mer är 50% inom en halvtimme.

C- Compression- Kompression

Kompressionsbehandling med elstisk binda är den viktigaste åtgärden för att minska blödningen i muskeln. Ju snabbare desso bättre! Hur snabbt man får på tryck påverkar hur lång rehab perioden blir ju snabbare på med tryck desso snabbare tillbaka till idrotten efter idrottsskada.

E- Elevation- Högläge

Högläge är en åtgärd för att minska blödningen. För att högläget ska ha någon effekt så måste en skadade delen lyftas 30 cm ovanför hjärtat.

Läkningstid för muskelbristning

Läkningstiden varierar beroende på skadans svårighetsgrad och den drabbade muskelns läge. Generellt tar det flera veckor till månader för en fullständig återhämtning.

Har du skadat ditt knä? Du är inte ensam! Knäskador är den vanligaste typen av idrottsskada och drabbar utövare av många olika sporter. Ett idrottande knä utsätts för tyngd, upprepade stötar och snabba vändningar. 40 procent av alla knäskador är ledbandsstukningar, men det är även vanligt att menisk eller korsband går sönder. Knäskador som orsakas av förslitning och överbelastning är också vanliga.

Några tips för att undvika knäskador är att värma upp ordentligt, vara försiktig med skarpa riktningsförändringar under träning och inte överbelasta knä under träning. Samt att vila och lägga is på knät om du känner begynnande smärta.

Förebyggande åtgärder

• Värm upp ordentligt före träning
• Var försiktig med skarpa riktningsförändringar
• Undvik överbelastning av knäet
• Använd rätt skyddsutrustning, till exempel knäskydd
• Anpassa träningen efter din nuvarande kondition och teknik

Om du känner begynnande smärta, vila och applicera is på det drabbade området.

Nedan kan du läsa om olika knäskador och vad du kan göra åt dem.

Knäskada – Ledbandsskada

Ledbandsskada kan drabba både inre och yttre ledbanden i knät. Den vanligaste är dock inre som står för totalt 40% av alla knäskador. Skademekanismen i det flesta fall är att en motståndare faller över ett lätt böjt knä så att det vrids och vacklas inåt. Ofta är skadorna isolerade till delar av ursprungen eller fästena för det inre ledbandet. Yttre ledbandsskador är mer sällsynta men mer komplicerade, eftersom på yttersidan av knät finns fler senstrukturer än på insidan. Oftas involveras yttre ledbandet, tibialbandet (senskida på utsidan av låret), baksidalårsenan, och yttre delen av vadmuskeln. Yttre ledbandsskador sker oftas genom ett traumna mot insidan av knäleden i sträckläge.

Inre och yttre ledbandsskada kan klassificeras i grad 1-3. Beroende på hur mycket man kan vacka upp ledspringan. Vid grad 2-3 förekommer det ofta kombinerade skador där korsbandet och menisk kan vara involverade.

Symtom och tecken

• Starka smärtor på insida eller utsidan av knät
• Ingen svullnad av leden
• Nedsatt sträck- och böjfunktion i knäleden de första 3-5 dagarna

Behandling av ledbandsskada

• Akut behandling enligt PRICE (Protection, Rest, Ice, Compression, Elevation)
• Vid grad 2-3 skador, konsultera läkare för röntgen och ytterligare bedömning
• Rehabilitering med fokus på styrka, rörlighet och balansträning

Knäskada- Schlatter & Sinding Larsen-Johansson

Drabbar barn och ungdomar, framförallt killar, strax före eller under pubertetsåldern. Besvären uppstår på grund av överbelastning av knäskålssenan, antingen på dess fäste vid skenbensutskottet (Osgood-Schlatter) eller vid ursprunget på nedre kanten av knäskålen (Sinding Larsen-Johansson). Under tillväxtperioden är delar av skelettet mjukare och mer känsligt för belastning och drag från muskelsenor. Besvären på knäskålens nedre kant beror på en överbelastning i övergången mellan ben och sena. Smärtan över skenbensutskottet uppstår till följd av en överbelastning av skelettets tillväxtzon. Besvären uppstår ofta till följd av repetitiv hoppträning, löpning eller bollsporter.

Symtom

• Smärta vid tryck över skenbensutskottet eller nedre kanten av knäskålen
• Smärtan förvärras vid sträckning av knät eller knäbelastande aktiviteter

Behandling

• Anpassa aktivitetsnivån efter smärtan
• Använd tejpning och knäskydd för avlastning
• Fokus på träning av omkringliggande muskulatur och knäkontroll
• Diadynamisk strömbehandling för ökad blodgenomströmning och aktivering av muskulatur.

Knäskada- Patellofemoralt smärtsyndrom/Främre knäsmärta (PFSS)

PFSS drabbar både barn och vuxna. Anledningarna till knäbesvären kan variera, det kan handla om överbelastning, svaghet i sätes- och lårmuskulatur eller eventuella felställningar i knän och fötter. Hur knäskålen rör sig över knäleden kan också ha en inverkan på besvären. Besvären uppstår ofta i samband med snabbt stegrad träningsbelastning eller ovana träningsmoment.

Symtom Patellofemoralt smärtsyndrom/Främre knäsmärta (PFSS)

Smärtan är lokaliserad på framsidan av knät, bakom eller runt knäskålen. Det är vanligt med en känsla av instabilitet i knät. Det kan göra ont i knät vid trappgång och i backar, framförallt nedför.

• Smärta framsidan av knät, bakom eller runt knäskålen
• Känsla av instabilitet
• Smärta vid trappgång, särskilt nedför
• Smärta under eller efter knäbelastande aktiviteter

Behandling Patellofemoralt smärtsyndrom/Främre knäsmärta (PFSS)

• Styrketräning för sätes- och lårmuskulatur
• Knäkontrollträning
• Tejpning av knät
• Anpassa aktivitet efter smärtgräns

Knäskada – Löparknä

Löparknä är en vanlig knäskada. Smärtan är lokaliserat till knäledens utsida och kan drabba personer som löptränar ofta och länge. Den kraftiga sena som orsakar smärtan utgår från bäckent, går längs lårets utsida ner till fästet på knäts utsida.

När knäleden är sträckt ligger senan framför lårbenets kant, som sitter på sidan av knät. När knäleden böjs går senan över lårbenets kant, vilket ökar friktionen. Som en följd av friktionen kan en inflammation uppstå vid detta ställe.

Symptom och tecken

• Smärta på knäledens utsida, ofta efter 10-20 minuters löpning

Karakteristiskt för den här knäskadan är smärta på knäledens utsida, smärtan kan stråla uppåt eller nedåt. Smärtan uppträder oftast när du sprungit ca 10-20 minuter och ökar ju längre du springer. Efter en stunds vila försvinner smärtan, men återkommer om personen försöker fortsätta med löpningen.

Behandling

• Behandling av mjukdelarna runt om knät och lårets utsida
• Aktivering och stretching av sätesmuskulatur
• Justering av höft-, knä- och fotleden

Knäskada – Hopparknä

Hopparknä är en vanlig diagnos inom idrotten. Smärtorna är oftas lokaliserade till framsida lårmuskelns fäste på knäskålen. Hos vissa debuterar smärtan efter ett hopp,landning, eller ett lyft, hos andra efter ett hårt träningspass eller tävling. Men man kan även ha en gradvis smärtdebut.

Symtom och tecken

Den skadade beskriver smärtor som uppkommer under aktivitet, vilka i de flesta fall lokaliseras till knäskålsenans fäste på knäskålen. Hopparknä kan klassificeras i grad 1-4.

• Grad 1 Smärtor efter träning
• Grad 2 Smärtor i början av aktivitet, upphör efter uppvärmningen, men kommer tillbaka efter träningen
• Grad 3a Smärtor under och efter aktivitet, men kan tävla och träna på samma nivå som tidigare
• Grad 3b Smärtor under och efter aktivitet, men idrottaren kan inte delta på samma nivå som tidigare
• Grad 4 Totalruptur av senan, dvs senan går av

Behandling av Hopparknä

Excentrisk styrketräning (muskeln jobbar under förlängning) har mycket bra effekt på hopparknä. En bra övning är att skjuta ifrån med det friska benet i en benpress och hålla emot på tillbakavägen med det skadade benet.

Knäskada – Slemsäcksinflammation

Runt knät finns flera slemsäckar och alla kan i princip bli inflammerade. Orsaken till varför man kan drabbas av slemsäcksinflammation är vanligen överbelastning av senstrukturerna runt knäleden. Men kan även bero på upprepade slag motknät exepmpelvis vid ett fall inom t ex handboll, eller blödning i en slemsäck efter en direkt kraftig stöt.

Den vanligaste slemsäcken som blir inflammerad i knät är prepatelara. Den som sitter precis på knäskålen. Det utmärks av en mjuk knöl på knäskålen. Uppkommer oftas efter ett fall där man slår i knäskålen.

I knävecket kan ibland, uppkomma en kraftig förstoring av en eller flera slemsäckar, som ibland kan breda ut sig till underbenet. Denna förstorade slemsäck, som står i förbindelse med knäleden, brukar benämnas Bakercysta.

Symtom och tecken

• Smärta och svullnad runt knäleden
• Vid infektion, röd hud och temperaturökning lokalt

Knäskada – Korsbandsskada

Främre korsbandsskada har en årlig incidens på 5-10 skador per 10 000 inånare i Skandinavien. Främre korsbandsskada är vanligast i handboll, där 4-8% av spelarna drabbas. Endast 1 av 10 korsbandsskador är bakre korsbandsskada. Hälften sker av de bakre korsbandsskadorna sker inom idrotten resterade i bilolyckor.

Ungefär 75% av de skadade med främre korsbandsskada har samtidigt en meniskskada, 80% har benskada och 10% har följdbroskskador som kräver behandling.

Symtom och tecken på Främre Korsbandsskada

Snabb svullnad inom 12 timmer efter skadetillfället och starka smärtor. Ofta beskriver den skadade att knät vicker sig när han eller hon försöker belasta benet direkt efter skadan.

Symtom och tecken på Bakre Korsbandsskada

Den skadade berättar ofta om ett direkt slag eller fall mot framsidan av underbenet som t ex när en spelare i handboll ramlar in i målstolpen. Den skadade får ofta starka smärtor. Men därimot ingen direkt svullnad som vid främre korsbandsskada.  Svullnaden kommer istället i efterhand.

Behandling av Korsbandsskada

Akut enligt PRICE. kryckor är i de flesta fall nödvändigt och anti-inflammatorisk medicin för att minska svullnad och smärta under den första veckan. Efter ca en vecka när svullnaden har lagt sig ska läkare uppsökas för bedömning om eventuell operation behövs. Därefter följer ca 6 månader av rehabiliteringsträning.

Knäskada – Meniskskada

Meniskerna fungerar som stötdämpare i knät. Dessutom hjälper meniskerna ligamenten att stabilisera knäleden. Meniskskada kan uppstå isolerat eller i samband med ligamentskada. En mensikskada på insidan av knät leder till ökad belastning på brosket i knäleden och medför ökad risk för artros på sikt. Risken för artros beror på hur stor del av menisken som är skadad.

Meniskskador uppstår oftast när man får någon form av vridning av knät när knäleden är böjd. Därvid kan menisken komma i kläm och bli söndervriden.

Symtom och tecken

• Knät låser sig, svårt att sträcka ut knäleden
• Smärta under belastning

Knäskada – Knä ur led

Att knät går ut led eller knäluxation är en ovanlig skada. Inom idrotten ser man den här skadan vid allvarliga fall i backe, under motorcykelåkning eller liknande. Idrottsskadan är även sammankopplad med fotboll och handboll. Knäluxation definieras som som en skada på minst tre av fyra huvudligament- inre & yttre sidoligamenten, främre & bakre korsbanden.

Symtom och tecken

Den skadade har ofta mycket kraftiga smärtor direkt efter skade ögonblicket. En av tre har tecken på neurologiska bortfall i vaden, dvs känselbortfall och kraftbortfall i vadmusklerna.

Vid skadetillfället är det mycket viktigt att kolla pulsen på fotens ovansida- tio procent har en kärlskada. Hittar man ingen puls så måste man uppsöka sjukhus akut då man endast har ett par timmar på sig att återställa cirkulationen. Annars drabbas man av allvarliga koniska men. Går det mer än 8 timmar är risken för amputation 80%.

• Kraftiga smärtor direkt efter skada
• Vid kärlskada, viktigt med akut sjukhusbesök

Akut behandling

Man kan direkt efter skadetillfälle försöka med en lätt reponering dvs, dra i benet längdriktning för att dra det rätt igen.  Mycket viktigt att få på en elastiska binda så snabbt som möjligt. Tryck, kyla och högläge som akutbehandling innan man åker till sjukhus.

Rehabilitering

Efter eventuella operationer kommer det krävas en lång period av rehabiliteringsträning. Detta är en mycket allvarlig skada och endast ett fåtal återvänder till idrotten.